Inte så välmående

av superlille

När livet leker, jag bubblar av tacksamhet och är glad — då är det lätt att blogga, som i förra inlägget. Men alla dar är verkligen inte sådana. Oftast, ändock, är jag ”medelnöjd”, gudskelov. Men ibland dippar det rejält, blir rent utav svajjigt.

För några dar sen var det så och då hade det suttit i ett par veckor. Och varför? Ja, jag ”analyserar” fortfarande men sannolikt var det en hel massa saker som sammanföll, eller bidrog till det. Vi skulle till Portugal på bröllop. En helt frivillig medverkan såklart, jag ville verkligen vara med på min brorsdotters bröllop om ekonomi, hälsa och arbetssituation så tillät.

Men samtidigt var jag så orolig inför och under resan, rädd alltså, och till det bidrog många faktorer. Men jag letade upp en text att lugna mig med och det funkade när jag åter igen insåg att jag inte kan kontrollera livet och skeenden. Jag måste säga till mig själv ”Jag kan inte” och släppa taget. Jag måste istället säga ”Ja” till det som sker. Affirmera och tro att det som sker, det sker. Det visste ju redan Doris Day på sin tid. 😉

Annonser