Pigg, mullig och 55

av superlille

Jag parafraserar Täppas Fogelbergs bok ”Trött, fet och 50”.

Jag har passerat en gräns: 50+ eller kanske 60-

Det infann sig ingen kris när jag fyllde 50. Inte alls. Men inför 55 bävade jag… Det kändes mycket äldre, nästan 60 liksom.

Nu har jag varit 55 i några dagar och jag måste erkänna att krisen nog uteblir eller, snarare, det handlar om accepterande. Idag kan jag acceptera att jag ser ut som jag gör. Även om insidan känns yngre. Och det är ju det viktigaste.

Det här accepterandet av mig själv har växt fram, med tiden och tryggheten som jag känner. Jag gör fortsatt bra saker i mitt tillfrisknande (i sjukdomen alkoholism).

Det här ämnet har jag bloggat om tidigare så jag ska inte upprepa mig men acceptansen att jag ser ut som jag gör är ganska ny. Det handlar mycket om en önskan att inte bli tjock, inte vilja ha bukfetman, utan vara smal och lycklig. Jag nöjer mig med att vara lycklig. Och fortsätter röra på mig. Och äter  l i t e  mindre glass. Punkt.

 

Annonser